7 anledningar att dricka Blended whisky!

Sommaren 2016 var jag på bröllop i Boden. Kvällen innan var vi ett trevligt gäng som laddade inför morgondagen med bastubad och skitsnack. Plötsligt drar en i sällskapet upp en flaska okänd blend som han snabbt rycker folien på, för att sedan låta gänget ta för sig en dram av.

Lite ursäktande viftade han bort whiskyn när jag nyfiket började läsa på etiketten, det här var ju ingen speciell flaska eller sort. Och detta fick mig att börja fundera, för där och då var denna dram ganska speciell - helt enkelt för att vi hade samlats av en särskild anledning och denna whisky satt så jäkla gött i gommen där och då.

Hur kommer det sig att vi så ofta viftar bort blends, med diverse olika ursäkter eller skämt? Just du som läser detta har kanske inte snackat ner blended whisky i någon större utsträckning, men jag har säkert vid något tillfälle gjort det och jag har definitivt själv fått höra sådant snack i olika whiskysammanhang som på provningar eller i sociala medier. Inte med ont uppsåt i sig, utan mer som en allmänt accepterad jargong där viss whisky anses vara "bättre" och annan anses vara "sämre". Och alla de som gladeligen tar sig en blended får liksom inte riktig komma till tals. Det hela är egentligen ganska märkligt, då den största andelen whisky som säljs världen över är just blends av olika slag, och hade det inte varit gott tror jag faktiskt inte att det hade sålt så bra.

Så av denna anledning kommer här sju skäl att dricka mer blended whisky, med förhoppningen om att du kan hitta någon ny favorit inom denna genre:

1. Din favoritdricka hade annars varit dyrare. Ganska logiskt men ändå ack så lätt att glömma. Om alla som köper blends istället hade köpt just din favvobuteljering hade du förmodligen aldrig haft råd att ens smaka den - för att inte tala om hur svårt det hade varit för dig att få tag på en flaska...
2. Vissa blends funkar riktigt bra som referenswirre. Många som provar whisky i olika sammanhang föredrar att ha en så kallad "referenswhisky", alltså en whisky med balanserad, neutral och trevlig karaktär som får olikheter hos andra whiskies att stå ut och bli lättare att urskilja. Att vissa blends upplevs som klassiskt strömlinjeformade ren smakmässigt kan vara en stor fördel här.
3. Omkalibrering av smaklökarna. Ju mer whisky vi provar, ju mer utökas smakbiblioteket hos oss. I takt med att smaklökarna utvecklas kan det vi tidigare tyckt och tänkt när vi smakat förändras, och då och då kan det därför vara bra att gå tillbaka till grunderna. Back to basics, liksom. Det kan dels få dig att se både nya och gamla buteljeringar i ett nytt ljus, och dels få dig att se billigare blends med nya ögon.
4. Fyndvarning. Denna punkt tar jag tyvärr upp lite motvilligt, eftersom det finns mycket "bang for the buck" om man vet var man ska leta. Olika oberoende buteljerare släpper nya, härliga blends med jämna mellanrum och även gamla klassiker man annars fnyser åt kan vara överraskande bra när de provas blint. Och då sitter den där billiga prislappen helt plötsligt inte så fel.
5. Konsten att blanda fat. Konsten att blanda till god whisky är allt annat än enkel, vare sig det gäller fat från samma eller olika destillerier. Jag har själv i goda vänners lag testat, med hjälp av tio flaskor whisky av olika ursprung och karaktär. Och tro mig, det var riktigt svårt! Men det var också väldigt lärorikt, och gav mig ännu mer respekt för de personer som har blending som yrke. Olika fat från samma destilleri kan skilja sig ganska mycket åt, rent smakmässigt, och även om det ofta går att hitta en återkommande destillerikaraktär får man inte glömma att master blendern ofta försöker hitta och framhäva den i slutblandingen av de fat som valts ut för buteljeringen. Samma gäller för en master blender som ska sätta ihop en viss blended whisky, att ta hänsyn till whiskyns konsekventa kvalitet och att ta fram det bästa hos de olika samspelande faten. Hen måste också ta hänsyn till märkets karaktär och de förväntningar kunden har på märket när de köper flaskan.
6. Möjligheterna är oändliga. Apropå konsten att blanda fat - detta är något fler och fler oberoende buteljerare ser som en möjlighet att experimentera lite extra med. Om man inte måste vara trogen en husstil eller destillerikaraktär kan man faktiskt busa till det hur mycket som helst och blanda till något nytt, spännande och alldeles, alldeles underbart. Vad sägs till exempel som att blanda en skvätt Invergordon med en skvätt Caol Ila? Det gjorde Cadenhead med buteljeringen "Robust Smoky Embers", och den är riktigt god! Eller varför inte blanda lite olika ömalter och kalla det "Rock Oysters", som Douglas Laing? Det resulterade i en härligt uppkäftig maltblandning som, när jag drack den blint, spöade skiten ur de andra (singel)malterna jag provade vid samma tillfälle. När blended whisky möjliggör konstnärlig frihet kan magi absolut uppstå.
7. För smakens skull. Hela poängen med att dricka blended whisky är egentligen, enligt mig, för att det faktiskt kan vara lika gott som en "fin" singelmalt. Som med allting annat handlar det till sist om syvende om personlig smak, och innan vi fnyser åt de som gärna tar sig en "sketen blended" kanske vi istället för att rynka näsan borde be om ett glas själv och göra dem sällskap. Trots allt är vi alla vänner här, inom whiskyälskarsfären.

Så nu när jag malt på om vikten av att se blends som lika värdiga som singelmalts, vad innehåller mitt whiskyskåp därhemma då? Allt möjligt, absolut, men mina flaskor blended whisky är i minoritet i nuläget eller rättare sagt lika med noll. Det är däremot ett trevligt bekymmer att ägna sig åt, och fler kommer att inse att blended inte är helt fel i vissa lägen, var så säkra.